SM-segerglädje.
Sävehof 2016 och H65 Höör 2017.
Foto: Viktor Ljungström resp Martin Trobäck.
IK Sävehof tog åtta raka guldmedaljer mellan åren 2009-2016. De var mer eller mindre ostoppbara på nationell nivå i Elitserien. Var oftast obesegrade efter seriespelet och gick igenom slutspelen med 3-0 i kvarts- och semifinaler. Samtidigt gjordes en medveten satsning på Europcupspel med start 2006/2007. Mycket matcher javisst, men också en sporre för spelarna att träna extra både fys och i hallen. På vägen blev det fina skalper med höjdpunken säsongen 2013/14 då man tog sig till huvudrundan i Champions League.
Med Sävehofs tränare som förbundskapten lagom till OS 2016 var det kanske många som trodde på stordåd. Truppen bestod till större delen av spelare från de dominerande svenska mästarna och fd spelare som fanns utomlands. Det blev ett misslyckande och under hösten hördes en hel del klagomål om det hårda matchandet med europacupspel för allra första gången från Partillespelarna. Tidigare pratades det mest om hur roligt det var att spela i Champions League. Kanske var det en förvarning om vad som skulle ske under hemmaEM i december 2016? Efter en inledande seger blev det idel förluster för damlandslaget.
Vid årsskiftet 2016/2017 var det LUGI som hade serieledningen. Fortsatt prat om slitna spelare gav ändå en ny serieseger för Sävehof och en ny SM-final. Nu mot "överraskningen" H65 Höör och ännu ett SM-guld såg ut att hamna i Partille, men...
Det blev maktskifte och alla experter såg ut som levande frågetecken. Är fortfarande mer eller mindre levande frågetecken då Sävehof ligger sexa i tabellen och H65 är obesegrade efter 12 matcher när vi tittar på tabellen idag den första januari 2018.
Vad är skillnaden? Vad beror det på att H65 spelar en handboll som påminner otroligt mycket om den Sävehof spelade för bara två säsonger sedan? Att den påminner om den handboll som de fyra lag som tog sig till semifinal i VM i Tyskland spelade = tufft, fysiskt försvar, blixtrande omställningar (kontringar) och bra skytte från både nio och sex meter.
Liksom IK Sävehof har H65 Höör gjort en långsiktig, målmedveten satsning på europcupspelet. Laget från Höör har gått den långa vägen via den lägst rankade cupen, Challenge Cup och spel i EHF-cupen. Det började säsongen 2012/13 med en semifinalplats och följdes året efter upp med en finalseger. Samtidigt klättrade laget i den nationella tabellen och var topp4 redan andra säsongen i högsta serien (2012/2013).
Spelarna älskar utmaningen i att möta nya lag och gör det lilla extra bara för att orka med ett tuffare spelprogram. Det lockar intressanta spelare till klubben, som jobbar stenhårt med att fixa sponsorer till Europacupspelet.
"Det är en genväg till att utveckla spelare" sa H65s förre tränare Niklas Harris och och om igen.
Nr 90 - Mia Rej.
Foto: Annette Andersson
En av dem som varit med på den vägen är Mia Bidstrup Rej. Det danska yrädret på playmakerpositionen. En kortare spelare än dem man traditionellt väljer i Sverige. Lagom till VM-uppehållet i den danska högsta ligan ledde hon MEP-listan för sitt Københan Håndbold. Laget som spelade DM-final i våras och har tagit sig vidare till EHF-cupens gruppspel. Detta efter att ha legat långt ner i serien i flera säsonger.
Hur valde då Sävehof att göra den här säsongen (2017/2018). Jo man valde för första gången på många år att avstå Europacupspel och Johan Flinck skrev följande efter upptaktsträffen i september.
"Visst, Sävehof är mer utmanade än på... ja, så länge någon kan minnas. Men någon utmanare är man inte, oavsett vad man själva eller tränarna i SHE vill påskina. Kanske tippar många med hjärtat när de sätter Höör före Sävehof?"
I hans ögon var Sävehof givna seriesegrare och svenska mästare i maj 2018.
"Visst har man ett svagare lag på papperet än i fjol men
Sävehof har tappat en rad landslagsstjärnor på ett bräde förr. Minns för två år
sedan (2015/2016) när tre landslagsspelare tackade för sig och två nyckelspelare lade av.
Då förlorade man tre matcher på hela säsongen på väg fram till guldet. Det finns en grundmurad vinnarkultur i Sävehof. Den raseras
inte av en enstaka finalförlust. Från
att kunnat slå ur underläge i alla år är Höör plötsligt det jagade laget. Hur
klarar man den helt nya sitsen?
Sävehof ska för första gången på...ja, så länge någon kan minnas inte spela ute i Europa. Det innebär att all kraft läggs på ligan och belastningen blir mindre. Däremot ska Höör spela i Europa, förutsatt man klarar det kvalet till EHF-cupen."
Johan Flinck är inte ensam i sin åsikt om att europacupspel är tärande. Jag har läst det i GP, på SVT, i flera andra medier och hört det i radion. Men jag håller fatiskt inte med. Europacupspel är närande för idrottsliga framgångar. Det har jag följt under nästan 15 år i dansk handboll å nu ser vi det med IFK Kristianstad på herrsidan.
Om det är något problem så är det det ekonomiska. Men som ekonom (ja jag har faktiskt arbetat med ekonomi i massa år) vet jag att planering är A och O. Plus en syn på problem som möjligheter och utmaningar. Sånt som gör att Boden Handboll tagit sig upp till SHE och att IFK Kristianstad fyller sin hall i match efter match. Och att H65 Höör tagit sig till EHF-cupens gruppspel och är obesegrade i SHE.
Livet är fyllt av möjligheter. Det är upp till dig själv att ta vara på dem och att bedömma om de är negativa eller positiva. Önskar alla läsare en fin start på 2018.
Så här ser det ut i södraste delarna av vårt avlånga land.
Pelagoner som knoppar mitt i den milda vintern.
Foto: Annette Andersson
---
kontaktuppgifter
Mailadress: handbollsfreak@gmail.com
Twitteradress: @handbollsfreak (204)
Facebook: Damhandboll framför allt (gillar 736, följer 783)
---
Bloggen fyllde 5 år den 5 juni 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar