Sen blev det intervjuer att göra och skriva plus lite om H43/Lundagård, som flyttar neråt och bryter samarbete och Önnered, som flyttar uppåt. Efter det en efterlängtad räkmacka på restaurangen högst upp. I Lund heter den "Grands räksmörgås" och har en supergod majonäs. Men. Alla som varit på Partille cup har pratat om den magiska räksmörgåsen, så vi testade "King Size", som den heter i Göteborg. Hm. Räkorna var klassen bättre, men majonäsen är bättre i Lund, så det blev lite typ 1-1.
Mätta och belåtna tog vi hissen ner. Den går utanpå hotellet och har UTSIKTEN. Wow. En promenad längs med Avenyn gav den rätta stämningen inför morgondagens finaler.
FINALDAG. Det känns liksom i luften, märks i media och på mängden handbollsälskare, som pratar en hel massa olika dialekter. Jag försvann ganska tidigt iväg till pressrummet, som ligger i de nedre regionerna av Scandinavium. Vi blev fler och fler. Alla tippade en säker Sävehofvinst över Lugi. Minsta gissningen var 9 måls skillnad.
Dags att vara på pressläktaren, som ligger mitt i en vanlig sektion. Borden framför är väl det som skiljer ut platserna. Vi fick matchprotokoll och SM-programblad, sen drog det hele igång. Jag fick samma rysningar, som alltid, av den pampiga inledningen. Man känner hur allt fokuseras på MATCHEN. Den som avgör vilket lag, som är bäst i Sverige och får spela i Champions League.
Det började, som vi alla förväntat oss, men sen.... Woha vilken match! I paus var det fortfarande en del snack om att i andra halvlek skulle Sävehofs ryck komma. Fast tja det gjorde det aldrig. Ju längre den andra halvleken pågick, desto högre blev ljudet från läktarplats och desto tystare var det på pressläktaren. Precis som om vi knappt trodde våra egna ögon. Tänk att vi fick en riktig önskematch. Du vet när man sitter på helspänn och inte har en susning om hur det ska sluta. Mumsigt och härligt.
Sävehofs försvar kämpar för att hålla tag i Lugis Maria Adler.
Foto: Viktor Ljungström
Tyvärr är det som så att det alltid finns en förlorare och en vinnare, men om jag ska tolka det som skrivits och pratats om efteråt, så tja. Många är imponerade av vilken fin handbollsmatch tjejerna visade upp. Mycket snack efteråt om hur BRA svensk damhandboll blivit. Lite lätt coolt eller sjukt bra, som ungdomarna säger ;-).
Efter medaljutdelning och all star team presentation, så kom äntligen spelarna ner till oss i "mixed zone". Först kom Lugi tjejerna med tårarna fortfarande rinnande. Samtidigt var de stolta över att de faktiskt kunnat pressa "omöjliga mästarlaget". Sedan kom Sävehoftjejerna glada och trötta med guldhjälmar på huvudet. Jenny Alm bar på SM-pokalen under alla intervjuer. Det såg lite roligt ut, men är också typiskt för den informella stämning, som finns mellan handbollsspelare och media.
Segrarna med pokalen dränkta i konfetti.
Foto: Viktor Ljungström.
Innan herrmatchen blåstes igång gick jag ut i kanten av planen och bara tog in atmosfären, som färgades orange. Med lite vitt, vinrött och gult, som accenter. Det var häftigt ifjol, men magiskt i år. Matchreferatskrivande innan jag avnjöt jag av slutet av herrfinalen och avslutade med intervjuskrivande.
Sist på agendan var kvällens supé med massvis av handbollsfolk från "överallt". Mat, dryck, prat och "silly season skvaller" fyllde kvällen till sena timmen. En del har det redan skrivits om som att Larholm tar över VI och att Sävehof åker på "Europaturné" för att vara i form till CL-spelet. Annat kommer kanske ut så småningom, vem vet !?
Idag fredag var det hemresa efter en maxad SM-upplevelse. Trötta och nöjda styrde vi kosan söderut. Vi höres.
Våren blixtrar förbi med vitsippor om hörnet.
P.S. Massor av bilder från finalen hittar du på Viktor Ljungströms hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar