Krönika: Tankar och reflektioner en oktobermorgon

Fyra handbollskompisar fångade på bild i en handbollshall.
Foto: Annette Andersson

Gemenskap är något som alla handbollsspelare - aktiva såväl som icke-aktiva - pratar om med värme i rösten och glädjen lysande ur ögonen. Att spela och träna tillsammans ger en lätthet i att fungera i olika grupperingar resten av livet. Plus att man får vänner för livet.

Ett roligt exempel på just "vänner för livet" är de handbollsföräldrar, som haft med sina barn i något av ungdomslandslagen. De blir som ett eget "lag" och många är de, som fortsätter att ha nära kontakt trots att barnen vuxit upp och slutat spela handboll efter flera års aktiv karriär.

Sedan finns det spelare, som fortsätter att umgås långt efter att karriären är över och de har spridit ut sig i världen. Jag vet spelare, som träffas för att umgås och spel golf tillsammans varje år på samma helg. Sånt är typiskt för den här underbara idrotten.

Den senaste tiden har jag avnjutit fantastisk klubbhandboll både på TV och på webben. Det som slog mig var att svensk TV numera sänder mer handboll på TV än grannlandet Danmark! Så var inte fallet, när jag flyttade ner till den sydvästraste delen av Sverige för snart nio år sedan. Då var det dubbla matcher på danska TV:n varje helg, både lördag och söndag, och knappt någon handboll alls på de svenska TV-kanalerna...

Det var helt fantastiskt att få se så mycket bra handboll på TV. Inte för att jag förstod ett ord av vad kommentatorer och spelare sa, men handbollen den begrep jag mig på. Med tiden lärde jag mig språket och väljer fortfarande de danska kanalerna, om samma match går på svensk TV. Varför? Jo kommentatorerna är helt enkelt bättre. De pratar inte sönder matcherna och mellansnacket är högklassigt. Sören Herskind och Trine Jensen tillhör min absoluta favoriter.

Nu i helgen ska jag avnjuta en ungdomsmatch på plats i en liten hall. Trångt och så, men massor av glädje och kamp och all den energi, som entusiastiska ungdomar brinner av. Sedan blir det två Champions League-matcher att zappa mellan. Damhandboll av hög kvalitet ger också go energi.

Förra helgen avnjöt jag underbara Gro Hammerseg, som gjorde come-back efter mammaledighet och min absoluta målvaktsfavorit - Cecilie Leganger. Henne som jag sett stänga igen i så många CL-matcher under åren och  i många mästerskap. Drömma om att få fram sådana svenska målvakter går förstås :-)

Mitt eget favoritlag finns i Danmark. Jag blev ganska snabbt "fast" efter att jag flyttat ner och fått se dessa tjejer på TV-skärmen. Mästartiteln i våras och en superflott start på CL-spelet i måndags (15/10) värmde mina blå-vita hjärterötter. Mannen i huset kallar mig för halvdansk och har köpt en egen Randers HK-tröja till mig, men hur kan en norrländska vara mer dansk än svensk? Jag bara undrar???

Till sist önskar jag dig, kära läsare, en fin handbollshelg med massor av go handbollsenergi vare sig du är på plan, sitter på läktarplats eller framför TV:n.

Ha det bäst :-)